lilleida

" En varm och fin morgon så stog jag vid mitt fönster i köket och drack en kopp kaffe. Då såg jag något underbart fint, en ros. Jag gick ut på min trädgård och tittade lite närmare på den otroligt vackra rosen. jag ville ha den, men det fanns ett problem.
Rosen var på min grannes tomt. Men jag gick in på tomten och hukade mig ner för att plocka rosen då hörde jag dörren öppnas.
- Hallå där! vad tror du att du håller på med!
- Ja, jag kunde bara inte stå emot, jag såg en sådan underbart fin ros, som jag bara var tvungen att plocka. Du får ursäkta mig.
- Ja vet vad vi gör, sa grannen. Vi plockar alla roser i min trädgård och gör en fin bucket av den.
Så vi började plocka alla rosor tills buketen var klar.
- det här måste vara den vackraste maskros buket jag någonsin har sett! sa jag."

Vi alla vet ju, att maskrosor ser vi bara som ogräs, som något ofint. Men om man tittar riktigt nära så är dom vackra dom med.
Jag tror det är samma sak med människor. Människor vi inte känner och bara ser, kan verka helt ointressanta på håll. Men om vi lär känna dom så märker vi verkligen hur underbar dom kan vara.